Allan Camitz anses vara Sveriges mest koleriske domare någonsin
Allan Camitz Allan
Allan Camitz
Ur JOanmälan 2978/2008 : "Allan Camitz har genomfört förhandlingen i tingsrätten på ett
föga opartiskt sätt, avbrutit både mig och min advokat och valt att helt bortse från fakta
när han avkunnar sin hårda, orättvisa och framför allt fullständigt felaktiga dom.
Fotografier av mina skador fnyser han föraktfullt åt och efter avkunnandet av domen
genomför han dessutom en verbal avrättning av min person. Han säger bl a " du borde sinnesundersökas ", " nästa gång jag ser dig sätter jag dig i fängelse " och " här beviljas
inget prövningstillstånd ". Dessa uttalanden kan jag inte karaktisera (FELSTAVAT) på
annat vis än som en grov kränkning av min personliga integritet. Med det sista uttalandet
försöker han dessutom att helt enkelt föregripa ett beslut i en högre instans. Istället för att
följa juridisk praxis väljer han att använda sin makt och sitt ämbete för att bestraffa en för
honom misshaglig person. Jag tycker inte att ett sådant beteende kan ursäktas när det
kommer från en person med så stor erfarenhet av rättssystemet. Hans påhopp finns
förvisso icke dokumenterat i den sedermera överklagade och av hovrätten korrigerade
domen men den som var närvarande glömmer säkert inte de här händelserna i första taget.
Jag har svårt att tro att en domare som deltagit i så stora och uppmärksammade
rättegångar använder sig av dylika formuleringar i sitt dagliga värv. Om han kan vräka ur
sig dylika saker mot min person, vad hade han i så fall att säga till Mijailo Mijailovic när
han ställdes inför rätta för knivmordet på förra utrikesministern Anna Lindh ? "
föga opartiskt sätt, avbrutit både mig och min advokat och valt att helt bortse från fakta
när han avkunnar sin hårda, orättvisa och framför allt fullständigt felaktiga dom.
Fotografier av mina skador fnyser han föraktfullt åt och efter avkunnandet av domen
genomför han dessutom en verbal avrättning av min person. Han säger bl a " du borde sinnesundersökas ", " nästa gång jag ser dig sätter jag dig i fängelse " och " här beviljas
inget prövningstillstånd ". Dessa uttalanden kan jag inte karaktisera (FELSTAVAT) på
annat vis än som en grov kränkning av min personliga integritet. Med det sista uttalandet
försöker han dessutom att helt enkelt föregripa ett beslut i en högre instans. Istället för att
följa juridisk praxis väljer han att använda sin makt och sitt ämbete för att bestraffa en för
honom misshaglig person. Jag tycker inte att ett sådant beteende kan ursäktas när det
kommer från en person med så stor erfarenhet av rättssystemet. Hans påhopp finns
förvisso icke dokumenterat i den sedermera överklagade och av hovrätten korrigerade
domen men den som var närvarande glömmer säkert inte de här händelserna i första taget.
Jag har svårt att tro att en domare som deltagit i så stora och uppmärksammade
rättegångar använder sig av dylika formuleringar i sitt dagliga värv. Om han kan vräka ur
sig dylika saker mot min person, vad hade han i så fall att säga till Mijailo Mijailovic när
han ställdes inför rätta för knivmordet på förra utrikesministern Anna Lindh ? "
Allan Camitz, född 1949, utgör troligtvis Sveriges mest koleriske domare och är sedan
många år verksam i Stockholms tingsrätt såsom rådman. Han har dömt i ett antal stora
och uppmärksammade fall, t ex dömde han i målet mot Stureplansmördarna och mot Anna
Lindhs mördare. I ett uppmärksammat fall under slutet av 2007, som gällde en misshandel
utanför Cafe Opera, drabbades han av ett vredesutbrott gentemot restaurangens vakter, då
han ansåg att de ljög för att skydda vaktchefen. Den sedermera fällande domen gentemot
denne stod sig åtminstone delvis i högre instans men i det fall som refereras i denna blogg,
och där rådmannen alltså fullt medvetet begick ett grovt tjänstefel när han faktiskt dömde
en oskyldig person för ett brott denne inte begått, uppvisade han ett suveränt förakt för
såväl sina kolleger i högre instans som för hela rättssystemet. Svea hovrätt upphävde
senare i mål B2414-07 den felaktiga domen. Frågan om varför en domare tappar humöret
för att tillåta sig att agera på detta vis och de speciella bakomliggande omständigheterna
förtjänar att belysas ytterligare.
Rättegången i Stockholms tingsrätt ägde alltså rum i februari 2007. Månaden dessförinnan
hade en förhandling påbörjats men avbrutits och då av en annan domare än Camitz. Bakom
detta låg det faktum att den tilltalade i målet infann sig utan advokat, men med en mängd
papper med hjälp av vilka han hoppades kunna visa att han var oskyldig. Den tilltalade
hade vid detta tillfälle dessutom medtagit de 2 kryckor han använde för att ta sig fram
med under våren 2006, efter att han blivit grovt misshandlad på Elisabeth Andersson
uppdrag. Sedermera lämnades kryckorna tillbaka till Södersjukhuset men nu fanns de med
som en extra krydda i anrättningen. Kanske skulle de också kunna väcka sympatier på sina
håll. När förhandlingen just hunnit starta och den tilltalade lagt alla sina papper på
bordet och sagt sig vilja ställa ett antal frågor till målsäganden insåg emellertid rättens
ordförande att förhandlingen inte kunde fortsätta så här. Rätten ajournerade sig och man
beslutade därefter att en offentlig försvarare skulle utses och att man skulle avbryta det
som just påbörjats. Några dagar senare kom ett brev i brevlådan med ett namn på den
advokat som utsetts och en uppmaning att kontakta denne. Detta lyckades så småningom
men senare byttes denne ut mot en annan advokat från samma firma. Ett sammanträffande
med denne dagarna innan rättegången ingav visst hopp men alla förhoppningar skulle
senare komma att grusas.
Allan Camitz och hans agerande i rättssalen borde naturligtvis ha filmats och lagts ut
på YouTube. Nu var det här emellertid februari 2007 och filmande av vittnesförhör var
ännu inte infört. Vad som hände i den lilla men fullsatta rättssalen kan därför bara talas
om av de som verkligen var där. I salen fanns förutom parterna ett antal poliser, utsända
och inbjudna av den tilltalade som hade hoppats på att efter en friande dom kunna sätta
punkt för den historien och kunna gå vidare efter att de 3 nya anmälningar som Elisabeth
Andersson hade lämnat in avförts. Ty inte skulle man väl kunna bli fälld för ett brott som
man inte begått ? Visserligen gick det ju bra att bli dömd av polisen och åtalad för saken
men bara man ställer sig upp i en rättssal och talar om hur det ligger till med saker och
ting borde det hela kunna lösa sig ! Och med de papper som lämnats till advokaten och
som denne avsåg att visa upp för rätten (det var kort om tid med förberedelserna) kunde
det hela väl bara sluta på ett sätt ? Men så går det inte till i en svensk rättssal.
Allan Camitz fick alltså ta över målet efter den avbrutna rättegången. Det han fick i sin
hand var då polisens ofullständiga utredning. Den åtalade hade förvisso själv utrett både
den misshandel han utsatts för (och som han hela tiden sagt var anledning nog att inte
befinna sig på den s k brottsplatsen) och den påstådda skadegörelsen men om detta var
Camitz okunnig när rättegången startade. Han var således i allra högsta grad inställd
på en fällande dom. Man kan tycka att han borde ha burit på vissa tvivel efter att ha läst
handlingarna. Det handlade ju om en påstådd misshandel, en målsägande som gjort sig
skyldig till olovlig körning och som dessutom inte kunde visa upp de bevis hon påstått
sig både kunna och vilja visa upp. Men i förhören med den tilltalade hade t ex Matilda
Johansson inte tagit upp det faktum att den misstänkte vid sitt allra första möte med
henne lagt upp fötterna på bordet och kavlat upp byxbenen för att visa skadorna efter
slagen med spikklubba. Och han hade heller inte insisterat på eller ens förstått att han
borde se till att detta fanns med i förhöret och inte bara finnas som en muntlig utsaga
från hans sida. Om Matilda Johansson valde att utelämna detta av illvilja eller av ren
dumhet går inte att i efterhand säga. Något dåligt samvete kan hon knappast ha haft
oavsett vilket.
Så när rättegången startar är alltså de som varit med förr inställda på en fällande dom,
medan den tilltalade är nervös men hoppfull. Polisen har med sig en ung kvinna, som
gör sin praktik. Elisabeth Andersson har kvinnligt sällskap, oklart av vem. Hur pass
insatta nämndemännen är innan en rättegång vet inte nedtecknaren av dessa rader. Det
finns påståenden om att de hålls okunniga för att kunna döma enbart på det som sägs
i rättssalen. Den tilltalade gör sitt bästa för att framhäva sin oskuld, säkert betydligt
mera än vad som är vanligt, och är iklädd vit skjorta. Kanske är det rentav så att han
faller sin försvarare i talet. Allan Camitz formulerar i alla fall sig som så att dennes
svada "bär den välartikulerade lögnens prägel" i domslutet. Det är lätt att förvånas
över att en så erfaren domare på fullt allvar kan begå ett så grovt tjänstefel genom att
medvetet döma en oskyldig. Men det var säkert starka känslor som sattes i svall hos
den erfarne rådmannen när han insåg att den tilltalade faktiskt talade sanning när det
gällde det som målet handlade om, nämligen en påstådd skadegörelse på en viss tid
och plats utförd på ett visst sätt. Och den som suttit alltför länge med alltför mycket
makt kan naturligtvis på sitt psyke deformerat. I Allan Camitz fall handlar det om
total avsaknad av ödmjukhet och att makten stigit honom åt huvudet. Den som tror
att han tänker träda tillbaka från sin position redan vid 65 års ålder gör sig skyldig
till en grov felbedömning.
Under förhöret med Elisabeth Andersson försöker advokaten att komma in på de
skulder hon har till det allmänna (mest parkeringsböter) och hon blir uppenbart en
smula irriterad. Men det handlar ju om att ifrågasätta hennes trovärdighet eftersom
hon alltså är en person med ett riktigt långt belastningsregister, ty det får man av så
många trafikförseelser. Dessa skulder har hon alltså inte betalat, då till skillnad för
den olagliga körning hon anmäldes för av sin motpart (sedan hon hotat honom en
tidig morgon i november 2005). Vid tiden för rättegången var summan av dessa
skulder strax under 300.000 kr och de har sedan dess tilltagit under åren, samtidigt
som enskilda poster hela tiden avskrivits p g a 5årsregler och liknande. I annat fall
skulle vi kunnat tala om 7siffriga skuldbelopp. Numera ådrar sig Elisabeth Andersson
inte skulder i riktigt lika hög grad och detta indikerar möjligen att hon faktiskt inte
är den hårdhjärtade psykopat man lätt kan ledas att tro. Det handlar kanske trots
allt bara om en person med starka psykopatiska drag.
Bland det sista som händer innan förhandlingarna avslutas och domen avslutas efter
en kort överläggning är att advokaten skickar runt de blodiga bilder som tagits på
den tilltalades kroppsdelar efter den misshandel denne utsattes för i mars 2005. Det
rättegången handlar om är ju en påstådd skadegörelse i februari 2006 på den bil som
Elisabeth Andersson ägde vid denna tidpunkt. I efterhand kan kanske konstateras
att domaren lät mycket tvivlande till dessa bilder som f ö kom att användas vid det
rättegångstillfälle som 1 år senare inträffade i Svea hovrätt, mål B2414-07 och där
den åtalade med hjälp av detta och andra (framtagna på egen hand) bevis kunde
troliggöra att han inte befunnit sig på brottsplatsen. Men Allan Camitz hade alltså
läst utredningen innan rättegången, han måste ha noterat den åtalades egen utsaga
och han måste också veta att det faktiskt är den tilltalades egna uppgifter som skall
ligga till grund för utredningen såvida dessa inte är uppenbart orimliga. Och nu fick
han alltså se blodiga bilder av kroppsdelar som utsatts för slag och hugg ! Kanske
började inte hans hjärta att blöda men han måste ha insett att någonting inte stämde.
Och vad gjorde han då ? Jo, efter en kort överläggning med sina nämndemän valde
han att låta principen "Argumenteringen svag, höj rösten" gälla och våldförde sig
synnerligen grovt på det rättssystem han en gång i tiden satts att värna. Polisens
undermåliga arbete kanske kan förklaras med att det handlar om enkla och obildade
människor men Allan Camitz har sitt förstånd i fullt behåll och väljer ändå att begå
ett grovt tjänstefel och döma en oskyldig ! Till detta kommer hans vredesutbrott !
Men varför blev då Allan Camitz så upprörd och varför kunde han inte kontrollera
sina känslor åtminstone en smula bättre ? Tja, en förklaring till hans agerande är
förstås att han faktiskt var övertygad om att den tilltalade hade begått oerhörda
oförrätter gentemot sin motpart. Och bilderna av den åtalade mannens blodiga
kroppsdelar motsäger naturligtvis inte detta. Om han nu INTE skulle ha begått
sådana grova skändligheter gentemot henne och hennes egendom skulle hon ju
inte ha haft någon anledning att låta misshandla honom så grovt ! Eller hur ? Och
även om hans agerande faktiskt inte stämde in på gärningsbeskrivningen så måste
ju någonting liknande ha skett någon annan gång. Och då är det väl inte så noga
hur man dömer ! Eller hur ? Det är ju i alla fall jag som är rådman och det är jag
som bestämmer i min egen domstol, mitt andra hem sedan många år tillbaka. Så
kan kanske Allan Camitz tankar ha gått i det kritiska ögonblicket. Att sedan nya
(falska) anklagelser redan hade satt avtryck i rättsväsendet och att en katastrofalt
lång följd av falska domar skulle kunna följa var möjligen något som rådmannen
varken kände till eller brydde sig om. Och här har vi alltså parallellerna som kan
dras med fallet Sture Bergwall/Thomas Quick. 8 fällande domar blev det ju för
denne man innan rättssystemet började göra skäl för sitt namn.
Man kan även dra paralleller med de båda styckmordsåtalade läkarna och Catrin
da Costa. I detta mål dömdes läkarna (fullt riktigt) inte för ett brott de inte begått.
Däremot fick de sina liv förstörda och så blev det ju faktiskt också i det här fallet.
Men den tidens domare gick alltså inte så långt att han fullt medvetet avkunnade
en felaktig dom utan han skrev in i papperen att läkarna begått ett annat brott än
det de åtalades för ! På så sätt kunde socialstyrelsen dra in deras legitimationer
som läkare och i praktiken ge dem yrkesförbud och det var väl just detta som den
tidens lagman i Stockholms tingsrätt, Carl-Anton Spak ville uppnå. Allan Camitz
kunde ha gjort något liknande, han kunde ha skrivit att den tilltalade säkert inte
hade begått det brott han åtalats för men att han troligen gjort något annat någon
annan gång, ty det var ju det han var övertygad om. Men han hade faktiskt fel
även på den punkten. Nu valde han att visa ett suveränt förakt för rättssystemet
i sin helhet men speciellt för sina kollegor i högre instans !
2014-01-16
I dag uppnår alltså rådman Allan Camitz vad som tidigare brukade refereras till
som allmän pensionsålder. Tiderna har emellertid ändrats och numera finns det
en möjlighet att arbeta vidare åtminstone ytterligare 2 år för 490116-9351. Så
hur kommer då den temperamentsfulle och i sin maktposition förälskade mannen
att göra ? Någon större tvekan om den saken kan knappast råda. Är man så
förtjust i sitt ämbete, ett ämbete som bör utövas med viss varsamhet, så vill man
inte frånträda det i första taget. Det kan inte råda någon större tvekan om att
Allan Camitz kommer att kvarstå i sin tjänst, så länge det bara är möjligt. Hans
syster, hon som bor vägg i vägg med honom ute på Gärdet i Stockholm, har ju
fortsatt att verka efter sin 65årsdag och så kommer naturligtvis också hennes 3
år yngre bror att göra. Det återstår dock att se om han kommer att kunna tygla
sitt humör en smula bättre än vad han gjorde den där ödesdigra (inte för honom)
kalla februaridagen 2007 när Allan Camitz förutom att begå tjänstefel genom att
fullt medvetet utöva en felaktig dom, också i ett vredesutbrott valde att verbalt
avrätta en person vars utläggningar han intensivt ogillade.
2015-06-10
I dag kan vi rapportera den glädjande nyheten att Allan Camitz förefaller vara
vid god hälsa, inte minst då ekonomiskt. Hans självdeklaration för föregående
år, 2014, visar bl a på en taxerad inkomst på nästan 1 miljon kr av tjänst, ett lätt
underskott av kapital och en skattereduktion på 5.259 kr för arbete utav typen
ROT/RUT. Allan Camitz fyller alltså 67 år i januari 2016 och då borde m a o
egentligen hans anställning upphöra men är det någon som på fullt allvar tror
att han släpper ifrån sig sin maktposition utan vidare ? I rättssalen är han NÅGON,
en maktfaktor utan like och en sträng, men också uppblåst representant för en
yrkeskår som skall värna rättvisan. Och ändå valde han att en februaridag 2007
begå ett grovt tjänstefel när han lät sina känslor styra över sitt förnuft. Och utan
denna skändliga och onödiga handling hade det inte blivit någon blogg i hans
namn. JO avskrev som bekant anmälan mot Camitz m fl men han var ju den
enda person i denna härva som visste exakt vad han gjorde. Och han valde att
gå en väg som i praktiken kom att innebära en livstidsdom för den person han
ogillade så djupt och intensivt.
Allan Camitz var alltså tidigare gift med en kvinnlig överåklagare, men kanske
betedde han sig hemma gentemot henne såsom han stundtals plägar bete sig
i rättssalen gentemot personer han ogillar. Nåja, systern, också "pensionerad"
domare finns ju vägg i vägg så helt ensam i hemmet behöver han inte sitta. En
intressant ny granne i fastigheten är f ö Naomi Abramowicz, högerorienterad
ledarskribent på SvD. Kanske ses de bara en gång om året eller så på stämman
i bostadsrättsföreningen men nog kunde de ha ett och annat att diskutera vad
gäller brott och straff. Ty nog måste den unga kvinnan kunna inneha en och
annan synpunkt i det ämnet och rådmannen har ju bevisligen en och annan
intressant historia att berika hennes minne med.
2016-01-16
I dag är det inte vilken dag som helst utan den dag då allas vår favorit bland
Sveriges alla koleriska domare uppnår åldern 67 åt. Och frågan blir förstås
vad som händer då och det man kanske undrar över allra mest är inte vilken
färg marsipanet på tårtan har utan om hans arbetsliv, åtminstone det som
statstjänsteman, äntligen har nått till vägs ände.
För den som tyvärr tvingats lära känna Allan Camitz lite närmare och även
varit tvungen att tränga in en smula i hans förvridna psyke var det ganska
självklart att han inte skulle sluta sin anställning som rådman i Stockholms
tingsrätt vid åldern 65 år. Men frågan är om han verkligen måste sluta döma
när han nu uppnått en ålder bortom vilken några möjligheter till fortsatt tjänst
inte längre borde existera.
många år verksam i Stockholms tingsrätt såsom rådman. Han har dömt i ett antal stora
och uppmärksammade fall, t ex dömde han i målet mot Stureplansmördarna och mot Anna
Lindhs mördare. I ett uppmärksammat fall under slutet av 2007, som gällde en misshandel
utanför Cafe Opera, drabbades han av ett vredesutbrott gentemot restaurangens vakter, då
han ansåg att de ljög för att skydda vaktchefen. Den sedermera fällande domen gentemot
denne stod sig åtminstone delvis i högre instans men i det fall som refereras i denna blogg,
och där rådmannen alltså fullt medvetet begick ett grovt tjänstefel när han faktiskt dömde
en oskyldig person för ett brott denne inte begått, uppvisade han ett suveränt förakt för
såväl sina kolleger i högre instans som för hela rättssystemet. Svea hovrätt upphävde
senare i mål B2414-07 den felaktiga domen. Frågan om varför en domare tappar humöret
för att tillåta sig att agera på detta vis och de speciella bakomliggande omständigheterna
förtjänar att belysas ytterligare.
Rättegången i Stockholms tingsrätt ägde alltså rum i februari 2007. Månaden dessförinnan
hade en förhandling påbörjats men avbrutits och då av en annan domare än Camitz. Bakom
detta låg det faktum att den tilltalade i målet infann sig utan advokat, men med en mängd
papper med hjälp av vilka han hoppades kunna visa att han var oskyldig. Den tilltalade
hade vid detta tillfälle dessutom medtagit de 2 kryckor han använde för att ta sig fram
med under våren 2006, efter att han blivit grovt misshandlad på Elisabeth Andersson
uppdrag. Sedermera lämnades kryckorna tillbaka till Södersjukhuset men nu fanns de med
som en extra krydda i anrättningen. Kanske skulle de också kunna väcka sympatier på sina
håll. När förhandlingen just hunnit starta och den tilltalade lagt alla sina papper på
bordet och sagt sig vilja ställa ett antal frågor till målsäganden insåg emellertid rättens
ordförande att förhandlingen inte kunde fortsätta så här. Rätten ajournerade sig och man
beslutade därefter att en offentlig försvarare skulle utses och att man skulle avbryta det
som just påbörjats. Några dagar senare kom ett brev i brevlådan med ett namn på den
advokat som utsetts och en uppmaning att kontakta denne. Detta lyckades så småningom
men senare byttes denne ut mot en annan advokat från samma firma. Ett sammanträffande
med denne dagarna innan rättegången ingav visst hopp men alla förhoppningar skulle
senare komma att grusas.
Allan Camitz och hans agerande i rättssalen borde naturligtvis ha filmats och lagts ut
på YouTube. Nu var det här emellertid februari 2007 och filmande av vittnesförhör var
ännu inte infört. Vad som hände i den lilla men fullsatta rättssalen kan därför bara talas
om av de som verkligen var där. I salen fanns förutom parterna ett antal poliser, utsända
och inbjudna av den tilltalade som hade hoppats på att efter en friande dom kunna sätta
punkt för den historien och kunna gå vidare efter att de 3 nya anmälningar som Elisabeth
Andersson hade lämnat in avförts. Ty inte skulle man väl kunna bli fälld för ett brott som
man inte begått ? Visserligen gick det ju bra att bli dömd av polisen och åtalad för saken
men bara man ställer sig upp i en rättssal och talar om hur det ligger till med saker och
ting borde det hela kunna lösa sig ! Och med de papper som lämnats till advokaten och
som denne avsåg att visa upp för rätten (det var kort om tid med förberedelserna) kunde
det hela väl bara sluta på ett sätt ? Men så går det inte till i en svensk rättssal.
Allan Camitz fick alltså ta över målet efter den avbrutna rättegången. Det han fick i sin
hand var då polisens ofullständiga utredning. Den åtalade hade förvisso själv utrett både
den misshandel han utsatts för (och som han hela tiden sagt var anledning nog att inte
befinna sig på den s k brottsplatsen) och den påstådda skadegörelsen men om detta var
Camitz okunnig när rättegången startade. Han var således i allra högsta grad inställd
på en fällande dom. Man kan tycka att han borde ha burit på vissa tvivel efter att ha läst
handlingarna. Det handlade ju om en påstådd misshandel, en målsägande som gjort sig
skyldig till olovlig körning och som dessutom inte kunde visa upp de bevis hon påstått
sig både kunna och vilja visa upp. Men i förhören med den tilltalade hade t ex Matilda
Johansson inte tagit upp det faktum att den misstänkte vid sitt allra första möte med
henne lagt upp fötterna på bordet och kavlat upp byxbenen för att visa skadorna efter
slagen med spikklubba. Och han hade heller inte insisterat på eller ens förstått att han
borde se till att detta fanns med i förhöret och inte bara finnas som en muntlig utsaga
från hans sida. Om Matilda Johansson valde att utelämna detta av illvilja eller av ren
dumhet går inte att i efterhand säga. Något dåligt samvete kan hon knappast ha haft
oavsett vilket.
Så när rättegången startar är alltså de som varit med förr inställda på en fällande dom,
medan den tilltalade är nervös men hoppfull. Polisen har med sig en ung kvinna, som
gör sin praktik. Elisabeth Andersson har kvinnligt sällskap, oklart av vem. Hur pass
insatta nämndemännen är innan en rättegång vet inte nedtecknaren av dessa rader. Det
finns påståenden om att de hålls okunniga för att kunna döma enbart på det som sägs
i rättssalen. Den tilltalade gör sitt bästa för att framhäva sin oskuld, säkert betydligt
mera än vad som är vanligt, och är iklädd vit skjorta. Kanske är det rentav så att han
faller sin försvarare i talet. Allan Camitz formulerar i alla fall sig som så att dennes
svada "bär den välartikulerade lögnens prägel" i domslutet. Det är lätt att förvånas
över att en så erfaren domare på fullt allvar kan begå ett så grovt tjänstefel genom att
medvetet döma en oskyldig. Men det var säkert starka känslor som sattes i svall hos
den erfarne rådmannen när han insåg att den tilltalade faktiskt talade sanning när det
gällde det som målet handlade om, nämligen en påstådd skadegörelse på en viss tid
och plats utförd på ett visst sätt. Och den som suttit alltför länge med alltför mycket
makt kan naturligtvis på sitt psyke deformerat. I Allan Camitz fall handlar det om
total avsaknad av ödmjukhet och att makten stigit honom åt huvudet. Den som tror
att han tänker träda tillbaka från sin position redan vid 65 års ålder gör sig skyldig
till en grov felbedömning.
Under förhöret med Elisabeth Andersson försöker advokaten att komma in på de
skulder hon har till det allmänna (mest parkeringsböter) och hon blir uppenbart en
smula irriterad. Men det handlar ju om att ifrågasätta hennes trovärdighet eftersom
hon alltså är en person med ett riktigt långt belastningsregister, ty det får man av så
många trafikförseelser. Dessa skulder har hon alltså inte betalat, då till skillnad för
den olagliga körning hon anmäldes för av sin motpart (sedan hon hotat honom en
tidig morgon i november 2005). Vid tiden för rättegången var summan av dessa
skulder strax under 300.000 kr och de har sedan dess tilltagit under åren, samtidigt
som enskilda poster hela tiden avskrivits p g a 5årsregler och liknande. I annat fall
skulle vi kunnat tala om 7siffriga skuldbelopp. Numera ådrar sig Elisabeth Andersson
inte skulder i riktigt lika hög grad och detta indikerar möjligen att hon faktiskt inte
är den hårdhjärtade psykopat man lätt kan ledas att tro. Det handlar kanske trots
allt bara om en person med starka psykopatiska drag.
Bland det sista som händer innan förhandlingarna avslutas och domen avslutas efter
en kort överläggning är att advokaten skickar runt de blodiga bilder som tagits på
den tilltalades kroppsdelar efter den misshandel denne utsattes för i mars 2005. Det
rättegången handlar om är ju en påstådd skadegörelse i februari 2006 på den bil som
Elisabeth Andersson ägde vid denna tidpunkt. I efterhand kan kanske konstateras
att domaren lät mycket tvivlande till dessa bilder som f ö kom att användas vid det
rättegångstillfälle som 1 år senare inträffade i Svea hovrätt, mål B2414-07 och där
den åtalade med hjälp av detta och andra (framtagna på egen hand) bevis kunde
troliggöra att han inte befunnit sig på brottsplatsen. Men Allan Camitz hade alltså
läst utredningen innan rättegången, han måste ha noterat den åtalades egen utsaga
och han måste också veta att det faktiskt är den tilltalades egna uppgifter som skall
ligga till grund för utredningen såvida dessa inte är uppenbart orimliga. Och nu fick
han alltså se blodiga bilder av kroppsdelar som utsatts för slag och hugg ! Kanske
började inte hans hjärta att blöda men han måste ha insett att någonting inte stämde.
Och vad gjorde han då ? Jo, efter en kort överläggning med sina nämndemän valde
han att låta principen "Argumenteringen svag, höj rösten" gälla och våldförde sig
synnerligen grovt på det rättssystem han en gång i tiden satts att värna. Polisens
undermåliga arbete kanske kan förklaras med att det handlar om enkla och obildade
människor men Allan Camitz har sitt förstånd i fullt behåll och väljer ändå att begå
ett grovt tjänstefel och döma en oskyldig ! Till detta kommer hans vredesutbrott !
Men varför blev då Allan Camitz så upprörd och varför kunde han inte kontrollera
sina känslor åtminstone en smula bättre ? Tja, en förklaring till hans agerande är
förstås att han faktiskt var övertygad om att den tilltalade hade begått oerhörda
oförrätter gentemot sin motpart. Och bilderna av den åtalade mannens blodiga
kroppsdelar motsäger naturligtvis inte detta. Om han nu INTE skulle ha begått
sådana grova skändligheter gentemot henne och hennes egendom skulle hon ju
inte ha haft någon anledning att låta misshandla honom så grovt ! Eller hur ? Och
även om hans agerande faktiskt inte stämde in på gärningsbeskrivningen så måste
ju någonting liknande ha skett någon annan gång. Och då är det väl inte så noga
hur man dömer ! Eller hur ? Det är ju i alla fall jag som är rådman och det är jag
som bestämmer i min egen domstol, mitt andra hem sedan många år tillbaka. Så
kan kanske Allan Camitz tankar ha gått i det kritiska ögonblicket. Att sedan nya
(falska) anklagelser redan hade satt avtryck i rättsväsendet och att en katastrofalt
lång följd av falska domar skulle kunna följa var möjligen något som rådmannen
varken kände till eller brydde sig om. Och här har vi alltså parallellerna som kan
dras med fallet Sture Bergwall/Thomas Quick. 8 fällande domar blev det ju för
denne man innan rättssystemet började göra skäl för sitt namn.
Man kan även dra paralleller med de båda styckmordsåtalade läkarna och Catrin
da Costa. I detta mål dömdes läkarna (fullt riktigt) inte för ett brott de inte begått.
Däremot fick de sina liv förstörda och så blev det ju faktiskt också i det här fallet.
Men den tidens domare gick alltså inte så långt att han fullt medvetet avkunnade
en felaktig dom utan han skrev in i papperen att läkarna begått ett annat brott än
det de åtalades för ! På så sätt kunde socialstyrelsen dra in deras legitimationer
som läkare och i praktiken ge dem yrkesförbud och det var väl just detta som den
tidens lagman i Stockholms tingsrätt, Carl-Anton Spak ville uppnå. Allan Camitz
kunde ha gjort något liknande, han kunde ha skrivit att den tilltalade säkert inte
hade begått det brott han åtalats för men att han troligen gjort något annat någon
annan gång, ty det var ju det han var övertygad om. Men han hade faktiskt fel
även på den punkten. Nu valde han att visa ett suveränt förakt för rättssystemet
i sin helhet men speciellt för sina kollegor i högre instans !
2014-01-16
I dag uppnår alltså rådman Allan Camitz vad som tidigare brukade refereras till
som allmän pensionsålder. Tiderna har emellertid ändrats och numera finns det
en möjlighet att arbeta vidare åtminstone ytterligare 2 år för 490116-9351. Så
hur kommer då den temperamentsfulle och i sin maktposition förälskade mannen
att göra ? Någon större tvekan om den saken kan knappast råda. Är man så
förtjust i sitt ämbete, ett ämbete som bör utövas med viss varsamhet, så vill man
inte frånträda det i första taget. Det kan inte råda någon större tvekan om att
Allan Camitz kommer att kvarstå i sin tjänst, så länge det bara är möjligt. Hans
syster, hon som bor vägg i vägg med honom ute på Gärdet i Stockholm, har ju
fortsatt att verka efter sin 65årsdag och så kommer naturligtvis också hennes 3
år yngre bror att göra. Det återstår dock att se om han kommer att kunna tygla
sitt humör en smula bättre än vad han gjorde den där ödesdigra (inte för honom)
kalla februaridagen 2007 när Allan Camitz förutom att begå tjänstefel genom att
fullt medvetet utöva en felaktig dom, också i ett vredesutbrott valde att verbalt
avrätta en person vars utläggningar han intensivt ogillade.
2015-06-10
I dag kan vi rapportera den glädjande nyheten att Allan Camitz förefaller vara
vid god hälsa, inte minst då ekonomiskt. Hans självdeklaration för föregående
år, 2014, visar bl a på en taxerad inkomst på nästan 1 miljon kr av tjänst, ett lätt
underskott av kapital och en skattereduktion på 5.259 kr för arbete utav typen
ROT/RUT. Allan Camitz fyller alltså 67 år i januari 2016 och då borde m a o
egentligen hans anställning upphöra men är det någon som på fullt allvar tror
att han släpper ifrån sig sin maktposition utan vidare ? I rättssalen är han NÅGON,
en maktfaktor utan like och en sträng, men också uppblåst representant för en
yrkeskår som skall värna rättvisan. Och ändå valde han att en februaridag 2007
begå ett grovt tjänstefel när han lät sina känslor styra över sitt förnuft. Och utan
denna skändliga och onödiga handling hade det inte blivit någon blogg i hans
namn. JO avskrev som bekant anmälan mot Camitz m fl men han var ju den
enda person i denna härva som visste exakt vad han gjorde. Och han valde att
gå en väg som i praktiken kom att innebära en livstidsdom för den person han
ogillade så djupt och intensivt.
Allan Camitz var alltså tidigare gift med en kvinnlig överåklagare, men kanske
betedde han sig hemma gentemot henne såsom han stundtals plägar bete sig
i rättssalen gentemot personer han ogillar. Nåja, systern, också "pensionerad"
domare finns ju vägg i vägg så helt ensam i hemmet behöver han inte sitta. En
intressant ny granne i fastigheten är f ö Naomi Abramowicz, högerorienterad
ledarskribent på SvD. Kanske ses de bara en gång om året eller så på stämman
i bostadsrättsföreningen men nog kunde de ha ett och annat att diskutera vad
gäller brott och straff. Ty nog måste den unga kvinnan kunna inneha en och
annan synpunkt i det ämnet och rådmannen har ju bevisligen en och annan
intressant historia att berika hennes minne med.
2016-01-16
I dag är det inte vilken dag som helst utan den dag då allas vår favorit bland
Sveriges alla koleriska domare uppnår åldern 67 åt. Och frågan blir förstås
vad som händer då och det man kanske undrar över allra mest är inte vilken
färg marsipanet på tårtan har utan om hans arbetsliv, åtminstone det som
statstjänsteman, äntligen har nått till vägs ände.
För den som tyvärr tvingats lära känna Allan Camitz lite närmare och även
varit tvungen att tränga in en smula i hans förvridna psyke var det ganska
självklart att han inte skulle sluta sin anställning som rådman i Stockholms
tingsrätt vid åldern 65 år. Men frågan är om han verkligen måste sluta döma
när han nu uppnått en ålder bortom vilken några möjligheter till fortsatt tjänst
inte längre borde existera.
Rätt att kvarstå i anställning till 67 år "Från 1 januari 2003 gäller avgångsskyldighet för tillsvidareanställd först från utgången av den kalendermånad som arbetstagaren fyllt 67 år."
Den här bloggen är (som bekant) uppkallad efter Allan Camitz och den hadeinte heller ens existerat om det inte varit just för att denne i en kritisk stund
i februari 2007 tappade humöret, när han insåg att en tilltalad som han hade
bespetsat sig på att döma faktiskt kunde uppvisa bevis, för att denne inte ens
befunnit sig på den s k brottsplatsen vid den tidpunkt som angivits för det
brott som troligen inte ens begåtts. Det handlade m a o om ett verkligt mörkt
ögonblick i den svenska rättshistorien, så mörkt att det i denna blogg kallas
för "Sveriges största lilla rättsskandal" vilket också är vad det hela kunde ha
mynnat ut i. En fällande dom mot en oskyldig hade lett till att de ytterligare
anmälningar som det s k brottsoffret lämnat in mot den person som polisen
hjälpt henne att spåra upp (hon hade tidigare via en kriminell bekant låtit
anstifta en brutal misshandel) hade haft snitslad bana genom rättssystemet.
Det är inte så svårt att bli dömd, det räcker med att den enväldige domaren
för länge sedan haft sitt bästföredatum, och sedan dess bara dömt efter sina
egna antipatier efter att fullständigt ha lagt rättskänslan på hyllan. Och det
finns alltså även andra fall där Allan Camitz tappat humöret, även om han
faktiskt lyckades döma Anna Lindhs mördare Mihailo Mihailovic korrekt.
Dagens fråga är alltså : Kommer Allan Camitz att tvingas ge upp den makt
och den position han har som domare eller kommer han på något sätt att
hanka sig kvar vid den sysselsättning som fyller hans liv med mening ?
Den som besöker Stockholms tingsrätt under den närmsta tiden kanske kan
få åtminstone en aning om hur det förhåller sig på den punkten. Men om
man tar allmänhetens intresse av rättssäkerhet på allvar borde det inte vara
någon tvekan om vad som vore bäst.
2019-01-16
Inte vilken dag som helst för den tidigare rådmannen. Han uppnår nämligen
åldern 70 år och är fortfarande yrkesverksam ! Och kanske är han också lika
hetlevrad som förr i världen än idag. Men en sak har förändrats.
Allan Camitz använder sig inte längre av fast telefoni !
Ur Din del Stockholm 1996 kan vi läsa att Allan Camitz, Jur kand är bosatt på
Linnegatan 75 och har telefonnr 6625940. Allan var då gift med den tidigare
överåklagaren Ewa Nyhult.
Ur Telekatalogen 2001 Privatpersoner A-J kan vi läsa att Allan Camitz (utan
titel) då var bosatt på sin nuvarande adress på Gärdet och att han då hade ett
telefonnr för fast telefoni som löd 7564465. Men numera är det således andra
tider. Och Allan Camitz har, precis som så många andra, gått in i cyberåldern.
2019-01-16
Inte vilken dag som helst för den tidigare rådmannen. Han uppnår nämligen
åldern 70 år och är fortfarande yrkesverksam ! Och kanske är han också lika
hetlevrad som förr i världen än idag. Men en sak har förändrats.
Allan Camitz använder sig inte längre av fast telefoni !
Ur Din del Stockholm 1996 kan vi läsa att Allan Camitz, Jur kand är bosatt på
Linnegatan 75 och har telefonnr 6625940. Allan var då gift med den tidigare
överåklagaren Ewa Nyhult.
Ur Telekatalogen 2001 Privatpersoner A-J kan vi läsa att Allan Camitz (utan
titel) då var bosatt på sin nuvarande adress på Gärdet och att han då hade ett
telefonnr för fast telefoni som löd 7564465. Men numera är det således andra
tider. Och Allan Camitz har, precis som så många andra, gått in i cyberåldern.
Dörr 4 från vänster
Fredrik Camitz, 41 årFlyttade hit för 3 år sedan
Marianne Birgitte Camitz, 78 årFlyttade hit för 61 år sedan
Dörr 3 från vänster
Allan Camitz, 73 årFlyttade hit för 24 år sedan
.
Prenumerera på: Inlägg (Atom)
- Hämta länk
- X
- E-post
- Andra appar
Jag har suttit i samma Brf styrelse som denna man, man är kanske fel ord. En uppblåst självupptagen översittartyp med drag av bullyfasoner. Det är den Allan Camitz jag känner. Otäck som fan.
SvaraNu sitter han i personförsäkringsnämnden som ordförande och beslutar för stora försäkringsbolags vinning gentemot privatpersoner. Jag blev så förvånad över beskedet jag fick där jag var så säker på att vinna att jag googlade hans namn och så hamnade jag här. Trist men helt förståelig läsning. Hur är det möjligt att han får fortsätta sitta på förtroendeposter??
SvaraHan är dansk från början. Namnet Camitz tog han efter sin mammas nya svenska mans efternamn.
Svara